Nathalie Chavéz har med kameran gestaltat hur vi som människor har påverkats känslomässigt under denna speciella tid som coronakrisen inneburit för oss alla.
Nathalie säger själv om utställningen att:
”Corona har tagit uttryck på så olika sätt. För någon har det varit den värsta tiden, för någon annan har det inneburit den bästa. Jag själv fick uppleva det värsta i ett tidigt skede av pandemin och jag förlorade min mor i sviterna av covid-19. En tid som inte kan beskrivas med ord men kanske i bild. Jag har mött människor under pandemin, ställt frågor om hur de mår, vad de saknar, vad de är rädda för, vad de känner, tänker och gör. Deras svar har sedan givit mig funderingar, tankar och känslor som jag sedan gestaltat med min kamera. Kramen är det varenda människa har sagt att de saknar. Den som vi innan pandemin tog för given. Kramen som jag borde givit min mor innan det var försent, kramen som många aldrig kommer ge till de som försvann under denna period. Men förhoppningsvis ska vi en dag få kramas igen, vi som finns kvar. Vissa har valt att isolera sig för att skydda sig själva, någon de håller kär eller kollektivet. Andra har varit livrädda för att gå ut och därför levt i absolut isolering. Vissa bilder har citat som hör ihop med personen som är i bild. Andra bilder har texter med ord och meningar människor har yttrat. Precis som pandemin har påverkat oss på olika sätt så vill också jag att de olika bilderna ska få en personlig innebörd för var och en av er som ser dem. Under detta fotoprojekt har jag mött så mycketkärlek och värme.
Nu går vi från mörker till ljus.”